I Tanzania finns det många barn som lever på gatan och som inte har något hem att komma till. Det leder lätt till droger och kriminalitet.
I stiftet Bukoba stöder vi Bukobahjälpen som uppsöker och rehabiliterar en del av dessa barn. Konkret arbetar man för att barnen skall kunna återvända hem, eller om föräldrarna är döda hitta nya hem till dem. Verksamheten vill visa barnen på hoppet i Kristus, att de är värdefulla och har en framtid. Omkring 130 barn hjälps varje år bort från gatan.
Aktuellt
Augusti 2018
Gunnar Brycke berättar direkt från Tanzania
Tumaini Childrens Center (TCC) är en del av Evangelisk Lutherska Kyrkan (ELCT) i Tanzania. Debora Brycke från Krokstads församling Hedekas blev utsänd som missionär för Svenska kyrkans mission (SKM) 1971 till Nordvästra Stiftet I Tanzania, och verkade där som missionär till sin död 2008. Hon hade olika uppgifter i stiftet fram till sin pensionering 2001. Då startade hon TCC hemma i sin bostad i Kashura, 20 min promenad från Bukoba centrum. Det började med att hon såg många gatubarn på stan. Det eländiga livet barnen hade på gatan berörde henne djupt och hon bjöd hem några till frukost. Dessa sprang tillbaka och nästa dag tog dom med sig några kompisar, “kom så springer vi upp till mamma Debora”. Snart var det dagligen 10-15 barn på hennes altan. Debora anställde privat tre medarbetare och började ge skolundervisning, samt återanpassa barnen till släkt och familj. Hennes pension räckte inte till för verksamheten som växte, så då bildades 2003 Bukobahjälpen som ansvarar för insamling av pengar, samt support på olika områden såsom byggnads- och underhållsarbeten och andra tekniska frågor. Entreprenörskap är en viktig del, att de måtte lära sig tjäna egna pengar. Bukobahjälpen hjälpte till att starta en syutbildning. Jordbruk och vattenprojekt är annat som Bukobahjälpen stöttar.
TCC hjälper 70-100 barn varje år bort från gatan och sedan starten har mer än tusen barn fått hjälp. Vi har 25 anställda och 60-65 barn bor hos en längre eller kortare tid, från en månad till fyra år. Det är meningen att de skall tillbaka till sin hemby så snart som möjligt och utgöra ett gott exempel. Efter livet i Tumainifamiljen – med morgonbön, aftonbön och erfarenhet av livet med Jesus – så åker de hem och är goda missionärer för sina familjer och sin hemby. På söndagarna går vi till kyrkan (frivilligt) och då följer 25-40 barn med. Vi har också en Tumainikör som sjunger i kyrkan varje söndag. Ca tio procent av våra barn är muslimer.
Namnet Tumaini betyder hopp på Zwahili. Man vill ge barnen hoppet i Kristus och hoppet om en framtid. Livet på gatan, där barnen varit från en vecka till fem år, är på alla sätt en hopplös tillvaro med svält, kriminalitet och slagsmål.
Verksamheten är helt baserad på livet i och med Jesus Kristus. Som vår direktor syster Adventina ofta
uttrycker det: “what we do, we do it in front of our Lord Jesus Christ”. Att vara i tjänst för och med Jesus är vad TCC handlar om: “vadhelst ni gjort mot en av dessa mina minsta bröder och systrar det har ni gjort for mig”. Att så varit i tjänst uttryckte prosten Hans Karlsson vid Deboras begravning i Krokstads kyrka 1 augusti 2008 från Lukas 1:23: ”Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem”. Debora sammanfattade de tre hörnstenar som TCC måste vila på: KRISTUS , KÄRLEK och TÅLAMOD. Om en fattas är allt omöjligt. (Första barnet som bodde hos oss heter Vumelia och betyder tålamod.)
KRISTUS gör hela tiden tecken och mirakel, trasiga barn från gatan blir stabila och börjar ett ordnat liv. Kristus helar till kropp och själ. KÄRLEK – Kristi kärlek får vi ge vidare till barnen som levt på gatan utan kärlek och omsorg. De får erfara hur Jesus “gör allting nytt”. TÅLAMOD – vi får börja om och om igen när ungarna får återfall till gatulivet och ställer till “rackartyg”. Alltid en öppen famn, förlåtande och trygg, men med krav och klargörande att de skall bryta med sin destruktiva livsstil.
Svenska psalmen 97:1-5 ger en bra bild: Jag behövde en nästa, var du där? Jag var hungrig och törstig, var du där? I sista versen lovar Jesus: Jag var där. Efter de tio år vi funnits ser vi nu hur gatubarn fått en ny start och blivit snickare, lärare, jordbrukare etc. Nästa år blir en pojke prästvigd.
Att sammanfatta vad TCC gör och står för har varit en rik betraktelse över Jesu omsorg om alla, och hur Han kan ta i bruk enkla människor för sitt stora verk. Hur kan då kyrkans arbete så rikligen växa med mirakulöst resultat, så att omkring 1200 trasiga gatubarn blir redliga människor? Något av svaren är: Man tar Jesus på orden, enfaldigt, vardagligt och heligt. Allt läggs fram i åkallan och bön, med tacksägelse. Allt från start av sågverk, byggmöten, trasiga gatubarn till planeringsmöten. När Jesus såsom i Matteus 18:19 säger: “Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himmelen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” TCC-familjen litar på det och gör så. Och det blir så.
Vad har arbetet med “gatubarnen” betytt for mig personligen? Svaret skulle behöva minst tio sidor, men jag vill försöka med några få ord. Att få vara med om alla de mirakel som sker här är stort. Det sker bland oss hela tiden. Det finns ingen “rationell förklaring”. Här försöker man inte förklara utan säger endast: “Bwana Yesu asifiwe = Lovad är Herren Jesus”. Jag har blivit tagen åt sidan och helt utlämnad åt vad Jesus har bestämt och tänkt.
De sista åren (2008-2017), då jag var både på SKANSKA och i Tanzania, kom folk ofta och ville veta hur och varför jag ofta åker till Bukoba i Tanzania. När jag då svarar med något jag skrivit här ville de alltid veta mer. Måhända är det enklare att ta till sig när en entreprenör som jag berättar – jag har ju fakturerat och tagit betalt för att förmedla fakta och folk har villigt betalat. Det är inga fromma noveller utan hårdvaluta. Ibland är det lättare att tala om Jesus på byggarbetsplatsen än i kyrkliga sammanhang. På byggena pratar vi fakta, det som ger gott resultat för folks vardag. Jesu verk bland gatubarnen ger gott resultat för tiden och evigheten. Även muslimerna och samhället här är glada för vad Jesus gör genom TCC.
Stort tack till alla som stöder oss med förböner och gåvor. Verkligheten är att utan pengar är det svårt att utföra det vi är kallade till. Dock, utan Kristus är det omöjligt.
Bukoba 27 augusti 2018
Gunnar Brycke