I Jerusalem stöder vi Machaseh som finns för de mest marginaliserade, oavsett religion, kultur och etnicitet. T.ex. kvinnor i sex-industrin, barn som utsatts för våld i hemmet, flyktingar, de som lever under fattigdomsgränsen, samt överlevande efter Förintelsen. Stödet kan handla om mat och kläder, terapisamtal och juridisk hjälp.
Machaseh betyder tillflyktsort och grundades 2005 av Lena Levin, messiansk judinna med stort diakonalt hjärta.
Aktuellt
Augusti 2019
Du får inte dra dig undan
Machaseh arrangerade 25 november 2018 ett seminarium i Jerusalem med rubriken Du får inte dra dig undan (5 Mos 22:3) som handlade om familjevåld. Andreas
Johansson var där och summerar seminariet nedan.
”Machaseh” är hebreiska och betyder ”tillflykt”. En av arbetsgrenarna är att ta emot och stödja kvinnor som är utsatta för familjevåld. Dessvärre verkar familjevåld vara lika vanligt i jesustroende miljöer som annars i det israeliska samhället. Machaseh har gett ut ett resurshäfte som handlar om äktenskapet som det borde vara, men mest vad man gör när äktenskapet innehåller fysiskt våld, psykologisk terrorisering och andliga övergrepp. Häftet ser på detta utifrån teologisk, juridisk och praktisk synvinkel. På seminariet presenterade författaren häftet, översättare kommenterade hur häftet talar in i deras språklig-sociala grupper och några messianska pastorer talade om att förebygga och reparera skador.
Det som gjorde djupast intryck var vittnesbördet från en dam från ett äktenskap med misshandel och dagliga skymford och skrik. Hon berättade om barnens lidande, och hade tänkt ”för barnens skull ska jag hålla ut i äktenskapet”. Hon var ju kristen. Nu många år efter att hon bröt upp, och många behandlingssamtal senare, kunde hon säga att hon förlåtit. Men det gjorde ont att höra att en son blev deprimerad på grund av allt detta, så djupt att han begick självmord. Jesus kom med ljus, men till och med hos jesustroende kan mörkret vara så stort och skadligt att det bryter ned människor. Om Gud säger att vi inte får dra oss undan när åsnan eller oxen gått vilse, hur mycket mer måste vi då inte bry oss om när människor bryts ner?
Elisabet Josefsson och Andreas Johansson
